Alla frågor är besvarade

Igår fick vi äntligen reda på vad som är fel med Flinga. När vi kom till Slöinge så kollade veterinären igenom Flinga i ryggen och höften, sen så diskuterade vi hennes sjukdomshistoria så som den såg ut då. Sen gjorde vi böjprov för att hon själv skulle få se hältorna även om Katja redan hade berättat. Som tidigare haltade hon kraftigt på höger fram och vänster bak. Efter ytterligare lite spring så hade Anette en god gissning om att det var vänster framkota och högerbak hasleden som spökade så vi bedövade bort dem två. Medan vi väntade hade Jim varit och köpt varm choklad och en grillad macka till mig vilket var så underbart gott!
 
 
Efter cirka 20 minuter så gick vi upp igen och gjorde ytterligare ett böjprov. Med bedövning visade hon ingen hälta vänster fram och höger bak men istället på höger fram och vänster bak. Hon är alltså halt mer eller mindre på alla fyra ben.. Anette funderade lite grann sedan bestämde hon sig för att gå vidare med röntgen då hon misstänkte spatt som den grundläggande orsaken. Så vi gav Flinga lite lugnande och röntgade sedan haserna och båda framkotorna. Det var faktiskt en ganska rolig upplevelse att röntga henne, speciellt eftersom hon var totalt borta medan jag gick omkring i en tung dräkt och en ännu tyngre plåt i handen, haha. Röntgenplåtarna visade i alla fall ingen spatt men hasledsinflammation båda bak. På vänster fram har hon en kronisk kotledsinflammation, vilket betyder att det börjat växa pålagringar men ännu inte blivit artros. På höger fram har hon utvecklat en svår artros som Anette var lite bekymrad över. Hon har fått 6 injektioner med kortisonpreparat, två i båda bakbenen och en i båda framkotorna. Anette betonade dock att det vi kan göra är att se till att hon är smärtfri och ge olika tillskott men hon kommer aldrig bli helt frisk och förmodligen inte ridbar igen. Kanske för lite lätta turer i skogen då och då men inte mer än så. Jag är bara glad om hon är smärtfri och vi kan jobba vidare från marken så gör det ingenting att hon inte är ridbar. Bara vår älskade häst blir smärtfri och frisk! Sen åkte vi hem med fyra stora bandage över sticksåren. Det första dygnet är det kritiska då sticksåren rakt in i lederna är öppna så hon fick stå inne hela dagen i ny spån och hennes svans är upplindad så den inte kommer åt benen överhuvudtaget. Nu ska hon äta metacam och promeneras varje dag tills återbesöket om tre veckor. 
 
 
Efter omständigheterna mår Flinga (och jag) bra. Vi gosar och myser och försöker göra det bästa vi kan av situationen. Nu när hon går på smärtstillande undrar hon varför vi är så försiktiga och bara får ta det lugnt, haha. Så idag när vi promenerade fick hon showa off sin spanska skritt och slutor och parkering i ridhuset för Linda och Elisabeth och jag riktigt såg hur hon växte en decimeter till. Så fort jag gick i groundworkposition så ändrades hennes attityd helt och hon blev så glad! Hon och Icy fick flytta upp till gruset nu för att inte riskera att få upp lera eller jord i sticksåren. Det värsta som kan hända just nu är att lederna är infekterade, så jag tempar henne varje dag och känner igenom benen när jag passerar hagen så att jag kan upptäcka eventuella tecken på infektion i tid. Utöver det, försöker jag just nu reda ut hur man på bästa sätt ska ta hand om en häst med artros, vilka tillskott och eventuella stallbandage osv. Vi försöker helt enkelt smälta alltihopa och blicka framåt. Även om alla mina frågor är besvarade (och svaren inte riktigt blev vad jag hade tänkt mig eller hoppats på) så känns det lite tungt just nu. Men Flinga håller humöret uppe och det hjälper otroligt mycket. Imorgon ska jag boka in en tid för återbesök på Slöinge och hoppas, hoppas, hoppas att dem här tre veckorna gör någon skillnad!
 
Den bästaste lilla hästen måste bara bli frisk <3 

Kommentera här: